Artikeln i sin helhet finns att läsa i den norska tidningen Ridehesten, majnumret. Den 12 - 13 mars samlades elva beridna ekipage och ett antal åskådare i Torna Hällestad utanför Lund. Föreningen hade bjudit in Pedro Soto, spansk beridare och bror till Raphael Soto. Pedro visade under två dagar hur han och andra professionella tränare i Spanien arbetar för att ta fram det bästa hos varje häst och ryttare. Den första dagen gjordes många justeringar av ryttarnas utrustning; nosband spändes in, kandar byttes mot träns - Pedro konstaterade att så gott som samtliga ryttare red utan kontakt med hästens mun och utan att engagera hästens bakdel - i falsk form, något han arbetade hårt på att förändra under de två dagarna. - "Om hästen går med öppen mun koncentrerar den sig inte på sin ryttare", kommenterade Pedro. Att huvudlag och bett verkligen är anpassat till hästen ser han som något mycket viktigt. Utan kontakt blir hästen allt längre i formen och rörselserna blir inkorrekta. Pedro var också mycket noga med ryttarnas händer. "För att undvika att ryttarens balans skapas någon annanstans än i sitsen måste händerna hållas stilla och hjälperna vara mycket små och lugna". Många av ryttarna fick prova på att utföra svårare rörelser än de gjort tidigare och Pedro fick använda hela sitt register för att förklara innebörden och anpassade skickligt undervisningen. Stor energi lades på förberedelse och resultatet blev mycket bra. En rörelse som han gärna återkom till för att hästarna skulle gå mera rakt och få snyggare övergångar var öppna. Kommentarerna var många, och ryttarna red så att svetten lackade. Instruktioner gavs fortlöpande och Pedro gav ekipagen full uppmärksamhet hela tiden. - "Det viktigaste av allt är att ryttaren verkligen vill bli bättre och tar instruktion. Har maningen vilja kommer man ingenstans oavsett hur bra hästen är", kommenterade Pedro. Det blev många övergångar, omvänd galopp, öppna och sluta, allt för att få hästarna uppmärksamma och gå rakt. - "Det är viktigt att medvetet variera hästens form och tempo. Det gymnastiserar hästen och håller den uppmärksam och intresserad för sitt arbete. Det gäller att hästarna verkligen arbetar aktivt även när ryttaren rider dem i djup form. Flera gör felet att de ger långa tyglar och lär hästen trava utan aktivitet bakifrån med kontakt till bettet. Då går hästen på framdelen och det är ju det vi vill undvika". Pedro betonade att oavsett ridgren så är grundridningen densamma; - "Hästen måste gå framför skänkeln, och arbeta bakifrån, med god kontakt till bettet. Det är mycket viktigt att ha det grundläggande på plats innan man går vidare i sin träning eller specialiserar sig". Att undervisa hästar av olika raser - "Det är inte hästens ras som är avgörande för hur hästen skall tränas. Man måste helt enkelt utgå från varje häst som en individ och ta hänsyn till dess exteriör, gångarter, träningsstatus och temperament etc. Det är viktigt att inte kräva mer än vad hästen klarar av, och ibland får man gå olika vägar för att nå samma mål. Med PRE är det t ex viktigt att tänka mycket på takt och balans i grundutbildningen samt att få hästarna att gå framför skänkeln". Med en bra grundutbildning har man vunnit mycket och Pedro betonar också leende att det viktiga för honom är att det är en bra dressyrhäst, inte vilken ras hästen har. Ryttarbyte Ett par ryttare bad Pedro provrida deras hästar. Med den första hingsten arbetade Pedro med att få hästen att bättre röra sig framför skänkeln och få mera "sug" i bettet". Med en 11-årig hingst som kommit längre i sin utbildning arbetade Pedro med de högre skolorna och vi fick se hur de arbetar med piaff och passage. På det hela taget sa sig Pedro vara glatt överraskad över de svenska PRE hästarna. - "Jag var nyfiken på vad som väntade och blev glatt överraskad över att hästarna var av så fin kvalitet". Förändring Det var imponerande att se förändringen hos ekipagen efter två dagar. Samtliga hade haft synlig nytta av sin undervisning från en dag till annan och ryttarna var nöjda. Text av Irene Andersson, Norge